Jag längtar.. efter min man... han har varit borta sedan i måndags & nu känner jag att det är dags att komma hem... det har gått ganska bra med barnen, dom har sköt sig någorlunda... men jag är så slut, det är bra jobbigt att vara "ensamstående" när man är van att man har hjälp.. hemmet er ut som en mindre krigs zon, jag har liksom inte prioriterat att städa... Jag ska försöka orka städa lite idag. för jag hatar ju att ha det rörigt & stökigt omkring mig, jag blir stressad av det.. så nu måste jag fixa undan skräpet & stöket...
Jag beundrar er som är ensamstående med barn , en stor eloge till er... Jag fattar inte hur ni klarar det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar