Ett oändligt hav med sorg & mitt däri guppar jag hjälplöst i ett virrvarr av känslor.. Jag håller på att drunkna.  Jag kan inte ta mig ur den sorg jag känner... Jag är inte redo att förlora dig ännu pappa... Jag vill inte.. Vill bara skrika, slå som en arg tre-åring "vill inte, vill inte"
Men sanningen är att mitt i havet bland alla känslor så försvinner du ifrån mig.. Min älskade fina pappa... 

Det är konstigt hur man fungerar, att i all min sorg så sitter jag ändå & skriver en rad tittar ut genom fönstret & ser världen rulla förbi men i rummet där jag sitter så står tiden stilla...