Jag hoppas att det är så det här tar knäcken på mig. Jag går omkring som en zombie hela dagarna min kropp tycks inte vilja vakna mer än nödvändigt. Jag har gått i ide skulle man kunna säga..
Det måste hända något snart annars vet jag inte vad jag gör.. Jag funkar inte som människa när jag inte har nåt att göra på jobbet.. Jag blir/är liksom koma hela tiden, trött, sur och väldigt grinig/gnällig...
Sara, tänker på dig hela tiden, jag vet att du kan klara den här skiten. jag finns här för dig, för att stötta dig genom det här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar